Begreppet innefattar aktiviteter som kan elimineras utan att det har någon inverkan på slutprodukten. Ordet har sitt ursprung i den Japanska fordonsindustrin där de var väldigt tidiga med att utvärdera sin tillverkning och kartlägga vad som inte gav något direkt värde i processerna. För att kunna peka på vad som är och inte är slöseri har det tagits fram tre kategorier och underkategorier. Dessa är direkt värdeskapande, tvingat slöseri och ren slöseri.
Direkt värdeskapande arbete innefattar sådana aktiviteter som direkt tillför värde till produkten. Tvingat slöseri innefattar sådana aktiviteter som i sig inte är värdeskapande men behövs för att kunna producera. Dessa delas in i tre kategorier med benämningarna indirekt arbete, materialhantering och arbetsplanering. Rent slöseri innefattar sådana aktiviteter som inte har någon påverkan på slutprodukten om de elimineras. De delas in i fyra kategorier vilka var väntan, outnyttjad tid, avbrott och om arbeten.
Direkt arbete; studier visar att bara 17,5 % av byggarbetarens arbetstid ägnas åt direkt arbete för kunden. Detta kan höjas betydligt mer via logistiska upplägget, allt material och alla verktyg skall finnas tillhanda och i närheten av arbetsstället så att byggarbetarna inte skall behöva utföra onödiga arbetsmoment.
Indirekt arbete; samma studier visar att 25,5 % av arbetstiden går åt till indirekt arbete för en byggnadsarbetare (Josephson, Saukkoriipi, 2005). Man bör veta att indirekt och direkt arbete
hänger ihop på så sätt att indirekt arbete är en nödvändighet för att skapa direkt arbete. Man kan genom att använda smarta logistiklösningar skapa mera indirekt och direkt arbete, en enkel sak som att hålla ordning och reda och att städa i ordning efter sig på arbetsplatsen hjälper mer än man tror.
Materialhantering; detta är ett område som de flesta byggföretag har svårt med, studier visar att hela 23 % av byggarbetarens arbetsdag går åt materialhantering så det finns mycket brister kvar men även bra förbättringsmöjligheter. Materialhantering avser förflyttning av material inom arbetsplatsen, förutom vid arbetsstället, och betraktas som tvingat slöseri då en byggnadsarbetares uppgift inte är att förflytta material.
Förbättringar inom området kan ske via TPL företag, genom samförstånd med arbetsledaren görs en noggrann planering om var på arbetsplatsen materialet bör placeras för att det ska passa varje arbetslag samt som detta underlättar vid nyproduktion. Noggranna kalkyler gällande mängden material utförs på ett smidigt sätt, detta för att underlätta beställning av nytt material.
Då materialet finns på plats, lätt tillgängligt samt i rätt mängd redan innan byggnadsarbetaren kommer till arbetsstället underlättar avsevärt. Byggnadsarbetaren behöver i detta fall inte kontrollera mängden material eller hantera materialet på något sätt, utan kan omedelbart starta nyproduktion vid ankomst till arbetsplatsen. Materialet på arbetsplatsen är kalkylerat att vara tillräckligt för fullständig produktion.
Detta leder till att byggnadsarbetaren inte behöver fylla på ytterligare material eller föra bort överblivet material under produktionens gång och kan därmed fokusera på tillverkning. Byggnadsarbetarens materialhantering begränsas då endast till hantering av små mängder kompletterande material så som skruv, lim och övrigt vanligt förbrukningsmaterial.
Materialspill; material som går till spillo och inte används är en uppenbar del av slöseriet i byggprojekt. För att få en uppfattning om det skett någon förändring genom året genomfördes en undersökning 2005 där man intervjuade medarbetare inom fyra byggprojekt. Deras uppfattning är att spillet blivit något mindre, men att det ändå rör sig om ca 2-10 % av levererad volym. En materialleverantör berättade t.ex. att de i företaget uppskattar att ca 1% av det material de hanterar måste kasseras eller helt enkelt "försvinner". Med hänsyn taget till dessa förhållanden är det rimligt att anta att kostnaden för materialspill motsvarar 4-10% av den totala materialkostnaden i ett byggprojekt (Josephson, Saukkorripi, 2005).
Arbetsplanering; i jämförelsestudier redovisas att 6 % av en byggnadsarbetares arbetsdag spenderas på arbetsplanering. De flesta arbetsplaneringar handlar i huvudsak om att byggnadsarbetarna stannar upp och planerar sitt arbete vid ett komplicerad utförande eller när ritningar har behövts studeras för att tillexempel få ut rätt mått. Minskning av arbetsplanering kan ske via en tydlig arbetsfördelning, byggnadsarbetarna är då väl insatta i vad de skall utföra och hur de ska gå till väga och vilka tillverkningsmetoder är bäst anpassad.
Omarbeten; detta uppgår till 2 % av arbetsdagen, en anledning är att vissa arbetsmomenten icke är repetitiva, en annan vanligt orsak kan även vara stressmoment. Om en hantverkare har en annan i hälarna och stressar upp de så kan detta leda till ett större fel uppstår, det är en kedja reaktion som försenar de andra processer som väntar på att bli klart.
Väntan; en av de viktiga orsakerna beror på att inkörningen av materialet sker icke direkt som planerat till arbetsplatsen. Om material mängden som lyfts in är korrekt kalkylerad, elimineras en stor del av den väntan som kan uppstå vid materialbrist. Exempel på detta är att materialet skulle ta slut vilket tvingar byggnadsarbetarna att bli stillastående och vänta på att materialet blir levererat eller att denna behöver vänta på att ett verktyg blir ledigt. För att försöka generalisera väntan skulle det kunna sägas att det inträffar då byggnadsarbetaren får stopp i produktionen och är beroende av någon annan.
Outnyttjad tid; denna kostnadspost som är på 10,4 % räknas som rent slöseri, alltså en tid som kan plockas bort utan att det ger inverkan på produkten. Den vanligaste formen av outnyttjad tid för byggarbetarna vid en vanlig dag kan beskrivas på följande sätt. Även om man räknar med att byggnadsarbetarna anländer i tid så tar det några minuter upp till en kvart att komma igång med direkt och indirekt arbete.
För lång rast är annan stor faktor, i samband med rast avslutas arbetet normal någon minut tidigare. På detta tillkommer sedan även tid för den transport sträcka som finns mellan arbetsplatsen och byggbodarna. När rasten officiellt är slut dröjer byggnadsarbetarna sig ofta kvar ett par minuter, och på detta har de transportsträckan tillbaka till arbetsplatsen. Arbetsdagen slutar enligt schema vid en bestämd tid, då ska allt arbete avslutas och byggnadsarbetarna skall då plocka ihop verktyg, låsa in de och ta sig till bodarna.
Men verkligheten ser annorlunda ut, när klockan slår kvart i det bestämda arbetsdagen avslutas allt arbete och arbetarna plockar snabbt ihop verktygen och beger sig mot bodarna. Om det är allmänt vedertaget i byggbranschen att arbetsdagen inofficiellt slutar kvart i den officiella arbetsdagen, pågår det ett omfattande slöseri för kundens räkning.
Tidshållningen i samband med raster har tidigare tagits upp men är värt att åter nämnas. Vid raster skall arbetarna hinna med att äta, utföra toalettbesök, eventuellt ta rökpauser och framför allt vila. Det som observeras på många byggarbetsplatsen är att många av dessa saker så som rökning, onödiga samtal och toalettbesök utförs ofta under arbetstiden och inte under rast. Rökpauser och onödiga samtal är något som definitivt inte tillför värde till produkten.
Avbrott; utgör en liten del av sölserier och är endast 0,2 % av arbetsdagen. De flesta fall i denna kategori är då när material eller verktyg fattades och byggnadsarbetaren är tvungen att avbryta arbetet och lämna arbetsplatsen för att åtgärda problemen.
Maskiner och utrustning; kostnaden för maskiner och utrustning, inklusive gemensamma kostnader för bodar, containers och ställningar, svarar för ca 10 % av projektets produktionskostnad. I undersöknings exemplet användes de fyra större maskinerna i genomsnitt 28,4% av arbetstiden, varav grävlastaren användes 48,8% av arbetstiden och hjullastaren endast 6,7 % av arbetstiden. De mindre maskinerna användes knappt 5 % av arbetstiden. Det innebär att slöseriet för maskiner och utrustning är ca 2-5% av projektets produktionskostnad (Josephson, Saukkorripi, 2005).